Senaste inläggen

Av Therese Olsson - 14 februari 2011 21:08

Finner inga ord för denna helg..

Jag skickar en stor tacke och kram till man och hennes två barn!

Även en bamse kram till min älskade tränare A som var på plats när allt hände och fick se sin bästa vän i ett skick som ingen vill mötas av..


Jag nyper mej i armen och "hoppas" att det bara var en mardröm jag hade men tydligen inte.. Kommer aldrig glömma henne och hennes engagemang!


Saknaden är stor! Vila i fid.

Vi kommer aldrig att glömma dej!

Av Therese Olsson - 22 november 2010 22:10

Kom bara på nu att nu är det över ett år sedan..

11:e november förra året gick Roxette omkull och sedan dess har man befunnit sig i en bubbla av hopp lycka och tårar!

Alla mål alla träningar alla tävlingar framför allt hoppet att hon skulle bli frisk.... Allt är kört, nu får hon gå i hagen och ha det bra! Promenera med sin matte och skritta ut ibland.

Men sitter här och kolla på när det hände, fy fan kommer aldrig glömma det!


Alla som säger livet går vidare, bull shit!!!

Varje dag varje timme varje minut varje sekund tänker jag på henne, tänk om jag inte skulle ridit den dagen då hade det aldig hänt!


Tack alla nära och kära för att ni alltid funnits där för mej! Stort tack till mamma och pappa som vet hur mycket kraft detta tagit på mej och ibland kommer det över mej, eller hur petra!?


Lova att jag ska bli bättra, hoppas att storebror kan hjälpa mej någon dag att fixa bilder..

Hej så länge...;(

Av Therese Olsson - 23 september 2010 21:35

Grattis Tekkla på din namnsdag...

Hennes andra namnsdag och den firade vi så klart..;)


Pappa var först, sen tränaren och sen massor med andra! Tjejen i affären tyckte mest jag var knäpp nr jag sa att jag skulle fira Tekkla för hon hade namnsda.. Vad är det för konstigt med det??

I morgon ska jag fixa en lite överraskning till Latin för att han är såå himmla duktig och hans mamma Natalja för hon är så tapper..


Mer uppdatering kommer i helgen, hinner inte skriva mer just nu! Ha mycket på jobbet att ta hand om...


Hörs!

Av Therese Olsson - 5 september 2010 20:18

Ja det är full rulle kanelbulle i mitt liv just nu.. Händer saker konstant och inte nog med det jag tänker absolut för mycket.

Där av jag inte hunnit med detta med bloggen. Men funderar på att starta en ny blogg och att den är lite mer seriös och framför allt ska jag bli bättre på att lägga upp bilder, för som sagt nu händer det grejer!


När vi var hos Lisa i Löberöd så använde hon metoden att sitt på sin unghäst under hösten och sedan ställa av den under vinter för att sedan när våren kommer så är det inte allt för mycket nytt.

Jag tänkte att ja i mitten av September att jag skulle sitta på henne.

Fram till min kära tränare ringde i torsdags och frågade om jag ville ta med Tekkla på lektionen som var igår (lördag). Mamma och Zara skulle träna.

Visst kan jag göra det..


Sagt och gjort- tog in alla tre hästar och Tekkla super nöjd i sina vita lindor och sitt vita schbrak. Jag bjuder på att säga att allt måste matcha och ser väldigt snyggt och genomtänkt, fråga Peta eftersom jag skickade typ fem timmar innan träning och hade lite smått panik om jag skulle ha vitt eller grått;)sån är jag.. Allt back on track och keffire tränset på.

Sen small det till i mitt hjärta, jag skulle lämna Roxette själv och rida iväg med dom andra två och hon fick vara själv...

Tårarna sprutade och tog aldrig slut och jag vet inte hur myckt kramar och pussar hon fick.

Mamma gjorde verkligen allt hon kunde för att jag inte skulle känna mej som världens  hemskaste människa, men dock hjälpte det inte!

Vägen bort va en ren pina och jag jorde inget annat än att tänka på min lilla älskling som tagit mej hela vägen hit..


Väl på banan och Angelika kom jag på att jag inte ens hunnit bli nervös och nu i efterhand, varför skulle jag vara det?!

Vi började med Tekkla och jag longerade henne och hon skötte sig bra brydde sig inte så mycket om Zara som jag trodde hon skulle göra.

Sen var det dags:)

Jag hängde och hängde lite till och hängde ännu en gång och skulle försöka kravla mej över UTAN att sparka henne i rumpan.. Tur man varit gymnast! La mej över henne och tänkte nu bär det av.. Rörde inte en fena!

Reste mej sakta upp och ingen reaktion då heller!

Sen gick vi runt lite grann och vilken klippa hon är min bebis oj förlåt jag menar min häst hon skötte sig galant och var hur lugn som helst. tvivla dock på att hon alltid kommer vara så lugn, förr eller senare kommer det nog något.

Idag gjorde vi samma visa mamma, jag och Tekkla och ingen reaktion idag heller!

Såå skönt:)

Hon är vekligen guld värd!

Nu fortsätter vi likadant denna veckan och sen kommer Angelika på söndag igen och så blir det nog lite nya variate.. Men känns tryggt än så länge!

När vi var klara ville jag bara hem till Roxette!!!!!!!!!


Roxette gnäggade lite grann på vägen som vi hörde när vi närmade oss stallet men jag tror att hon pratade med Katrins nya häst... Han svarade henne iaf!

Detta ´var nog en av dom jobbigaste situationer i mitt liv att lämna den man älskar mest i hela världen helt ensam och jag ger mej iväg på en annapå kvn häst.

Jag var väldigt irriterad och ledsen när vi gick sen och jag fick jätte dåligt samvete för det gick ut över mamma men jag åkte hem och grät som fan (inte för att det kändes bättre)  men sen skickade jag en förklarning till mamma och jag är säker på att hon förstod hur jag kände, det hoppas jag iaf! Jag är givetvis jätte glad för att Tekkkla var så duktig!


Jobb på kvällen och Cicci var återigen på plats på jobbet- det gillar jag! Det första hon säger trillade du av och log med hela ansiktet.haha Olga tyckte jag mest var knäpp som gråtit så mycket att mina ögen var så svullna...

Satt i presonalrummet ett tag på kvällen då det kom över mej igen, sdå kommer hon! PETRA! Hon kom in och gav mej en stor kram och sa grattis. Hade jag orkat gråta hade jag gjort det handlöst...

Hon såg ocks att jag var väldigt svullen i ögonen och idag fick jag ett jätte fint sms av henne som värmde oehört mycket.


Men det känns så jävla ruttet när jag lämande Roxette hemma och veta att jag aldrig mer kommer kunna träna henne mer, fan nu kommer dom där dropparna i ögenen igen.

Allt jag tänker på är OM jag inte ridit henne den dagen hade kankse nästan allt varit som vanligt idag och jag hade kanske tävlat DM nästa helg.

Jag vet inte hur jag ska komma över detta- det hjälper ju inte att prata om det heller.

Är väl bara att kämpa på och se hur länge man orkar!


Vill passa på att säga ett stort GRATTIS till Katrin som har köpt sin aldeles egna häst- en otroligt vacker friser hingst. Hon är verkligen värd honom och som sagt han är otoligt fin och trevlig häst! Önskar dom alla lycka till!


Vill även passa på att skicka en tanke till Natalja och Latin som har det väldigt tufft just nu, och jag vet precis var dom går igenom.. Håller tummar tår hovar och tassar för att dom kommer klara det!


Bara att hoppas att dom klarar det bättre än Roxette och jag för då mår man så här!

Men som sagt bara att sova några timmar och hoppas att morgon dagen bjuder på något posetivt!

Ska se till att fixa lite foton och så, tills dess får ni har det så bra!!!


(En jätte kram till min mamma, pappa och syskon som förstår mina humör svägningar)


Av Therese Olsson - 21 juni 2010 21:22

Måste först och främs säga att idag fyller Roxette 19år!

För precis en månad sen fyllde Tekkla 2år..

Varit på kalas idag, mycket trevligt!

---

Vill passa be alla läsare om förlåtelse för min JÄTTE dåliga uppdatering, men hände lite för mycket i mitt liv ett tag.. Vilket fick mej att stänga allt inom mej tills bägaren rann över. Därför prioreterade jag bort bloggen ett tag men jag hoppas att jag ska orka och hinna med den bättre nu, käns iaf lite bättre!

Vad har då hänt sen sist??

Kanske lättare att säga vad som inte hänt?!

Inte nog med att Roxette blev skadad och det var supeer mycket med det så gick ju även en nära bekant bort!

Bergavningen fasade jag för och kom bara ihåg att jag yrade runt här hemma som en galen panna och visste inte riktigt vad jag gjorde eller skulle göra..

Precis innan jag skulle åka så bröt jag ihop för jag visste att do skulle börja prata om häsarna och då skulle allt komma upp med Roxette..

Träffade mamma och pappa vid kyrkan, mamma gav mej inte bara en, två, tre servetter nej typ 10 stycken! Kunde nog vrida ut allihopa när jag väl kom ut!

Mcket rikigt dom började prata om hästar, oh då kom allt upp igen med ´Roxette och allt Lief sagt om oss att han verkligen tror på oss, och i den stunden kände jag att jag svikit han för jag aldrig kommer kunna bevisa det jag verkligen ville med henne!

Avsked i kyrkan har jag aldrig varit med om och fan så hemskt, när Kerstin ick fram gick det åt helvete för mej och jag lät nog som en stucken gris..

Efter att jag träffat Kerstin en del nu efter så känns det lite bättre men går aldrig att beskriva med ord hur jävla hemskt och orättvist livet är...


Roxette fick stå bra länge och jag började rida Zara, vilket jag till en början tyckte var väldigt jobbigt att ta henne från hagen och sätta mej på en annan häst och rida iväg när roxette såg mej, snacka om att man käner sig hemsk. Men Zara gick super bra och ag var väldigt nöjd men jag kände att jag ville lägga all tid på Roxette så borstade henne ca två timmar om dagen, sen fick jag rid abstinens igen och då var jag på Zara ige. Har bestämmt mej för att pröva hoppa henne, tror hon är lysande hopp häst.

Men dressyrtanten ger ju inte upp sina drömma om dressyr så jag kämpade, både blod, svett och tårar och ja till slut lossnade det mesta och jag började känna att- ja det kanske finns hopp fö henne ockås!


Petra och mamma tyckte hela tiden att jag skulle ut med Roxette- men jag ville inte! vet egentligen inte varför men var väl rädd att det skulle göra med skada än nytta fastän Lisa sa att jag skulle ut med henne.

Utan att säga något till någon red jag ut med Roxette i skogen bara skritt och det gick super.. Men på kvällarna kom allt över mej om att det aldig kommer bli som förr. Allt jag gör nu påninner om förra året så allt var normalt och allsvenskan i år och allt vi ahde framför oss..

När man mitt i natten vaknar  och bara fundera och gråter ringer man min ängel Petra. Antingen gråter man eller vill man bara höra henns positiva ord!

Vet inte hur många gånger jag ring och skickat sms till henne medans jag varit ledsen... Inte för att saker och ting förändras utan bara att eftersom jag intala mej att det är mitt fel allt så är det skönt att höra att det inte är det!

Jag vet att det inte är mitt fel men det är väl ett slags försvar...


Red ut några gånger och sen fick hon stå ett tag till då allt blev för mycket! Jag visste varken in eller ut.

Nu har jag åter igen tagit upp ridningen med henne och jag har till och med travat och galopperat henne.. eller joggat för i traven blir det nog för stor belastning att det är obehagligt så därför jogga vi och då märks inget! Detta var förra helgen då skicka jag till Petra vilket niog fick henne lite nervös men i själva verket hade hon mästan börjat gråta!

När mamma kom upp till hästarna så sprang jag och kramade henne lika så pappa.. pappa så söt- han lev helt rörd och prata fortfarande om det.


Igår red vi hem hästarna från betet för att dom måste äte upp lite grann vid sjjön innan gästerna kommer så mamma på zara jag på roxette och lill fisen gick snällt bredvid sin mormor och mamma:) Så nöjda alla tre, inte minst jag!

Med Tekkla går allt lysande nästan så bra att jag undrar vilken dag jga kommer få en spark.. Hon är fruktansvärt envis (undrar em hon fått det av Roxette?)

men vill så mycket hela tiden och fega inte för något utanväldigt framåt och positv... ci träna med sadel och träns.. och vita lindor så klart!

Hon har nog me eller mindre tagit över zaras kiffier träns.. vilket gör att hon nästan måste gå som en stjärna, om man bär det märket!

Bara att hoppas!

---

Vill bara passa på att tacka alla som ställt upp för mej och mitt humör nu tiden som varit. Ni som alltid funnits där.. Lyssnat och ja allt, har inte rikigt varit mej själv men förr eller senare måste väl alla änslor komma ut. och än har jag inte bearbetat detta klart.. skickade till petra senast idag och var ledsen men vet inte riktigt varför?

Mamma, pappa, stefan och fredik tack för allt stöd!

Petra<3, Helen, Anna, kollegor på båda jobben och alla andra vänner, stort tack!


Sen vill jag gärna skicka en hälsning till Farax coh Pauline att vi håller tummarna, det är bara att hoppas att turen är på er sida så här nära em!

Håller tummar och hovar!

---

Lika bra jag inte skriver mer nu för då se Petra att jag inte alls tar det lungt som jag blivit tillsagd att göra...

Har haft ont i min bröstkorg i snart två veckor. Doktorn trodde jag led av stress.. är det någon som tror på en doktor och framför allt vad är stress???

Ska bara ska bara sen ska jag göra det och det och det.. nej stressad är jag nog inte, har nog ara varit lite mycket i min hjärna.

Men jag hoppas orkar skriva lite mera här nu mera!

Hörs i morgon!!!


  

Tänk att det var två år sen.. Mina älsklingar, älskar dom mest i hela världen.. även zara som står och hejja på vid sida om...

Av Therese Olsson - 12 mars 2010 20:09

Igår satt jag och pratade med Katrin här hemma hos mej.. Jätte trevligt!

Sen kollade Katrin på lite kort vi tog förra sommaren då Tekkla var nyfödd och vi gick upp till Roxettes uppfödare för att ta ett generations kort på Roxettes mamma Linda och Roxette och Tekkla. Även kort på uppfödarna Leif och Kerstin!

Då hade Katrin hört att Leif gått bort.. jag trodde ändå inte henne hur mycket jag än litar på henne, ville inte tror att det var sant!

Jag vet att han varit riktigt dålig och låg nere i Lund och kämpade för sitt och hans anhörigas liv.!

När Katrin gått hem ringde jag pappa och mamma om dom visste.. men ingen visvligare ste så därför tyckte mamma att jag skulle ringa Kerstin, vilket jag gjorde!


Hörde att allt inte var som det skulle med Kerstin och då berättade hon...

Jag som ska stötta henne med detta bröt själv ihop...

Han ade inte dött av sjukdommen utan av två hjärnblödningar!

Tänk så tapper han var, han vägrade ge sig!

Efter att jag samlat mej en timme ungefär bestämde jag mej för att åka upp till Kerstin.

Vi kramade varandra och då börja vi båda gråta.


Fan allt känns så märkligt. Var beredd men ändå inte. Saknar honom!

Han gar alltid trott på mej och mina höga tankar om hästarna och han har också alltid sagt att hans finns vid Roxette sida, det har han verkligen!

Alltid har han kommit fram med något gott till henne när vi ridit förbi!

Trevligare människa får man leta efter... Alltid haft ett gott skratt och alltid satt hästarna i första hand!

Han var så mån om dom alla, hade framför allt ett gott öga för min prinsessa!

Kerstin också givetvis...

Men nu känns allt tråkigt jobbigt och orättvist..

En sak är säker- Roxette ska bli frisk för din skull Leif!!!

Det lovar jag både dej och Kerstin!

Nu är Kerstin själv men det ska jag se till att han inte bli, om jag så ska upp mitt i natten för hennes skull ska jag minsann det! Detta är inte rättvist...


Jag älskar er Kerstin och Leif, och Leif vi syns en dag det lovar jag dej! Då ska jag berätta hur det gick med mitt sm!!!

Saknar dej!!

Himlen är oskyldigt blå.... kvar lyster ett hjärta av guld och jag vet vem det står för!

Av Therese Olsson - 4 mars 2010 19:49

Ja det kan man verkligen säga för i så fall hade det nog inte gått så bra igår!

Var nere i Löberöd med Roxette igår..

Jag kännde mej ganska så stark tills vi hade ca 1mil kvar då brast allt igen!

Mina nerver håller inte för sånt här när det gåller ens bästa vän och sin livskamrat!

Men som jag lovat- ska jag inte ge upp vi ska fixa detta!!!

Ställde in Roxette i stallet och hon ställde sig vid fönstret och solade sig lite i det härliga vädret som var i skåne landet igår:) kvart över 12 så sa Lisa att vi kunde komma ut.

Vi började att springa med henne igen, förra gånger 2grade halt igår 1grad halt!!!:) Hon är betydligt piggare tycker jag hon lyfte hur lätt som helst på benet. Och nu när det inte är is gata ha vi kunnat vara ute och gått.Tack vare att jag inte gett upp framför allt att Roxette inte gett upp visade det resultat!

Skickade till Petra helt överlycklg, och hon lika så..

Mamma skrek i telefonen a lycka och jag var stum.... Var nästan för bra för att vara sant!

Men andra sprutan igår och det gick bra bara hon slipper se den- sådan matte sådan häst!

När vi åkte hem sa jag till pappa att jag  inte önskar mej något i födelsedags pressent u´tan att det här räcker för jag ska vara nöjd!


Ner om två veckor igen och förhoppningsvis sista sprutan då!

Kunde inte bli bättre till min födelsedag (idag!).....


Tack alla snälla för alla gratulationer idag och framför allt stöd jag fått med min polle.

Som sagt nu ger vi inte upp utan förtsätter att kämpa på!

Av Therese Olsson - 18 februari 2010 21:14

Ja jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen men igår va jag allt annat än glad trots att jag fick ett bra besked.

Förra gången vi var där skrev Lisa en anteckning om att hon var något halt på vänster fram trots att det var andra benet som var skadat.

Hon har varit väldigt stel i v.fram så jag bad Lisa kolla det. Hon kände lite på knäet och Roxette reagerade direkt.

mot rötgen och och min snälla underbara häst chockade dom och gick in utan bedövning coh dom var djupt impade av henne...?

Sååå duktig min lilla älskling, den finaste jag vet!

Bilderna  var dock inte så fina..

Visade sig att Roxette har överbeastat det nu när hon gaft ont i sitt andra ben vilket gjorde att hon nästan var 2grader halt (ganska mycket).

Det mesta beror ju på att hon  överbelastat det, men visade sig ockps att hon fått beläggningar på knäet. Drabba oftast äldre hästar.

Då brast jag...

Mamma och pappa tog över snacket! Roxette fick stå på dropp i två timmar där nere med någon medecin som jag inte minns namnet på något latinskt ord. Men även människor får det när dom har cancer eller benskörhet.

Fick även antibiotika sprutat i knäet.

Lisa var ärlig och berättade att bra kommer hon aldrig bli men hon kunde förebygga att det blev er enom det svindyra dropparna. Och då hoppas vi så klart att det hjälper....

Förstrkningsbandet då?

 Jo dom blev lika chockade som jag minst sagt, vi hade ju räknat med ett halv år men tror det eller ej det var nästan läkt,mycket tack vare snön kylt det så mycket.

Visst blev jag glad men var ändå helt förstörd efter jag fått beskedet att jag aldrig mer kommer kunna tävla och kräva något av henne utn endast "normal"ridning.

Visst får jag träna henne om jag inte kräver och om hon bara blir bra från allt elände så ringer jag Angelika direkt och be om en skritt lektion...


Ja är det inte de ena så är det de andra!

Skönt ändå att senan nästan var helt bra men nu är det nästa procedur, det som är skönt ändå är att eftersom vi räknat med minst ett halt år på senan så blev jag ju inte helt deppad efter som jag ställt in mej på det för att inte hoppas för mycket, tur var väl det!

Nu iad och imorgon är det boxvila.. phuuu det är inte det lättaste efetrsom hon blir pigg av drppet hon fick igår. Idag var hon vätte än både Zara och Tekkla TILLSAMMANS!

Skönt flrvisso att hon håller hoppet uppe!

på lördag blir det kovalicenthage i 12 dagar och sedan den 3e mars är det återbesök igen...


Men måste säga att dom berömde henne så mycket att hon är en så cool och snäll häst, inte rädd för något (mer än älgar) och det hade dom ju inga tack och lov!

Hon är så duktig min allra finaste...!


Tur jag även hade min älskade mamma och pappa med mej, gud vad dom ställde upp och stöttade mej igår! Framför allt när vi kom hem och jag näst intill ger upp allt så kämpar dom och jag ahr dom i ryggen hela tiden.

nu har jag gett mej fan på att vi ska klara detta tillsammans..

Tack snälla underbra älskade mamma och pappa för ni finns vid vår sida!


Tack även snällaste Petra som jag hade ett lång samtal med igår om detta!

Hon var ju med om nästan samma sak med sin. Men hon att fått mej att se ljuset i allt elände som håller på!

Att hon bara orkar med mej är ett under så nervös jag var inför denna resan emn aldrig klagade hon utan fanns där och stöttade mej!

Men det var skönt att ventilera med henne igår om allt som hän så jag ändå fick bearbeta det i min lilla hjärna som forfatande nog inte riktigt fattat..

Tack snällaste Petra för allt ditt stöd!!! Jag lova att jag ska tapetsera en vägg åt dej;)

Tack alla snälla jobbarkompisra och vänner för ni funnits där coh lyssnat och pratat med mej, allt för att lugna mej!Tack tack.. ingen nämnd ingen glömd, ni vet vilka ni är!


Nu som sagt är jag inställd på att hon bara ska bli bar i sitt knä, men jag ger inte upp det kan jag lova!!! Vi ska klara igenom oss detta också!

Tack snälla alla för lycka till sms/inlägg!



  


Världens finaste!!!

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards